inte-ensam

Senaste inläggen

Av inte-ensam - 25 juni 2016 14:45

Här har det varit fullt upp med både det ena och det andra. Midsommarfirande, middagar som ska göras i ordning, bad och sång   Därför har jag postat mindre flitigt på bloggen. Förr i tiden har jag däremot tillbringat många högtider ensamma och även om det är löjligt att högtiderna blir så hajpade och en så stor grej i Sverige så kan det kännas motigt ändå att vara ensam. Fast man vet att det bara är ännu en helg i raden av alla andra. Därför delar jag några låtar jag tycker kan vara sköna om man känner sig ensam eller inte har något planerat.







Om det är någon som behöver prata är du alltid välkommen att skriva ett mail också - jag kanske inte ser det/kan svara direkt men lovar att jag svarar.


Ha en fin helg nu!

ANNONS
Av inte-ensam - 23 juni 2016 11:00

De allra flesta gillar musik och lyssnar regelbundet på sina favoritartister men visste du att utöver nöjet det ger att höra en låt man tycker om så har musiken faktiskt också positiva effekter på vårt välmående? Man har sett i ett flertal studier att musik direkt verkar påverka vår sinnesstämning. Försökspersoner har upplevt mindre depression och mindre ångest när de regelbundet under halvtimmeslånga sessioner fått lyssna på musik de gillar.


Dock så har man också uppmärksammat att mer aggressiv musik kan höja ångestnivån bland de som lyssnat. Gillar man t ex heavy metal kan det därför vara en god idé att slänga in någon ballad eller annan lugnare låt mellan varven 

 

Väldigt intressant tycker jag som älskar att botanisera inom musiken och lyssna på allt möjligt, så ofta som möjligt. Så på med lurarna eller vrid upp stereon och ge dig själv din dagliga dos!

ANNONS
Av inte-ensam - 21 juni 2016 22:15

För ungefär ett par år sedan läste jag på ett forum om någon som brevväxlade med en fånge i USA. Många i den tråden tyckte att det var knäppt - kanske delvis därför att det var en kvinna som startat tråden och för att hon skrev med en man som satt för mord. Själv tyckte jag mest att det var intressant och började fundera på hela idén. Jag kom fram till att om jag nu skulle skriva med någon ville jag inte skriva med en mördare eller någon som satt för grövre våldsbrott - såväl av etiska skäl som av säkerhetsskäl. Däremot kunde jag tänka mig att brevväxla med någon som satt för ett mindre allvarligt brott. Jag var ganska ensam då och de var ju också ensamma på sitt sätt inlåsta så varför inte liksom.


 


Det finns särskilda sidor där fångar kan lägga in annonser att de söker brevvänner så jag började titta runt på en av dom. Rätt snart hittade jag en kvinna som lät trevlig och som hade en del intressen gemensamt med mig. Så jag skrev helt enkelt ett brev för hand och postade det till fängelset hon satt i som låg i USA. Sen började väntetiden. Eftersom jag är vetgirig och gillar att ta reda på så mycket jag kan om nya saker visste jag redan från andra som brevväxlade att det kunde ta lång tid. Upp till ett par veckor bara för mitt brev att nå henne och förmodligen ytterligare 2-3 veckor innan jag fick hennes svar (om hon skickade ett svar dvs).


Så en dag när jag minst anade det låg det ett orange kuvert innanför min dörr när jag kom hem.   Jag skyndade mig att öppna det och blev lite förvånad. Det var nämligen inte från kvinnan jag skrivit till utan en annan kvinna. Det visade sig att kvinnan jag skrivit till hade blivit så överhopad med svar att hon gett bort en del av sina brev till sina medfångar. Nu undrade den här kvinnan om jag ville brevväxla med henne istället. Först blev jag lite sur för jag tycker det är dålig stil att lämna ut personliga brev till andra. Sen kollade jag upp henne på fängelsets hemsida och såg att hon satt inne för rån. Efter att jag funderat lite bestämde jag mig för att skriva tillbaka men också klargöra att jag inte ville att hon eller någon annan skulle lämna ut mina brev eller min adress till ytterligare fångar.


Efter cirka 3 veckor kom det ett svar från henne. Sen började vi skriva till varandra fram och tillbaka. Det var faktiskt mer likt en vanlig chattkonversation än något annat - vi pratade inte så mycket om hennes fängelsevistelse utan mer om våra intressen, framtidsplaner osv. Jag fick också veta (vilket jag senare verifierade via tidningsartiklar på nätet) att det inte var hon som hade varit drivande vid rånet utan att det var hennes dåvarande pojkvän som var ute efter droger så de rånade ett apotek samt att han även misshandlade butiksbiträdet. Jag tror att vi brevväxlade med varandra i cirka 8-9 månader innan hon slutade svara. Mitt senaste brev hade jag skickat på ett lite annorlunda sätt så jag misstänker att det kan ha fastnat vid brevkontrollen i fängelset och aldrig nått henne men jag vet inte säkert.


För mig var det en intressant och givande upplevelse. Fast då var jag å andra sidan enbart ute efter en brevvän och medveten om vilka varningssignaler man ska vara uppmärksam på. Det finns en del fångar som främst är ute efter pengar. Inte nödvändigtvis större summor - men några hundralappar här och där. För oss på utsidan är det inte mycket pengar och de flesta tar för givet att kunna unna sig något närhelst de känner för det. För de som sitter inne kan ett par hundralappar göra en stor skillnad. Många av dem har inte mycket pengar att röra sig med och är inte vana att kunna unna sig simpla saker som lite godis eller ett bra schampo från fängelseaffären.


Det finns också många kvinnor och män som faller för fängelsekunder. Jag tänker inte moralisera och säga att det är fel men man ska vara väl medveten om vad man ger sig in på. Förutom de uppenbara svårigheter som finns med att träffa dem och ha kontakt under tiden de sitter inne så går också många förhållanden i kras den dagen de släpps ut igen. Man får se det ur deras perspektiv för att kunna förstå varför. Det är lätt att falla för någon som är vänlig och trevlig mot en och kanske en av de få kontakter man har på utsidan under tiden i fängelset. De sitter där de sitter, det händer inte mycket i deras liv och utbudet av potentiella partners är lågt. Den dag de kommer ut igen blir det något helt annat. Nu har de möjligheten igen att leva som alla andra och börja bygga upp ett nytt liv. Plötsligt är kanske inte den personen som tidigare var ett så välkommet avbrott i den dagliga ledan lika viktig eller intressant längre.


Men ja som sagt jag tyckte det var intressant. Jag är inte säker på att det är något jag kommer att göra om men är man intresserad så kan man helt klart pröva på det.


Av inte-ensam - 20 juni 2016 22:45

Det här är inget lätt ämne att skriva om. Jag har förlorat nära bekanta som valt att gå vidare alldeles för tidigt och även om jag aldrig helt kommer att förstå hur de resonerade under sina sista minuter här i livet så förstår jag att deras lidande var enormt. Jag vet också att varje dag finns det människor här i Sverige som skär sig eller försöker överdosera därför att de inte orkar längre. Det är av de anledningarna jag skriver det här inlägget.

 

Först och främst, försök att få hjälp. Jag vet att vården är bristfällig och att psykakuten inte är någon garanti för att få hjälp men det är absolut värt ett försök. Och försök att nå ut till människor omkring dig om du har några sådana. Det är inte alla som förstår, kan eller vill hjälpa men vi är också många som bryr oss om vår omvärld och människorna omkring oss. För mer information, kontaktinfo, länk till supportforum mm kan du titta på min länkavdelning.

 

Om du inte kan få den hjälp du behöver just nu så är i princip alla alternativ som inte skadar dig eller andra människor bättre än att ta ditt eget liv. Gå ut och spring tills du är så slutkörd att du knappt kan lyfta ett finger. Slå sönder några prylar. Tillåt dig själv att flippa ut helt och hållet, släpp fram allt, alla känslorna. Om inget annat hjälper: Drick tills du är så berusad att du somnar. Jag uppmanar ingen till att börja slå sönder saker eller att supa sig full. Det är också destruktiva sätt att hantera sina känslor och problem på. Jag säger bara att det är ett betydligt bättre val om alternativet är att begå självmord. 

 

För det är också så att med all sannolikhet så är det du känner en övergående känsla. Du kommer antagligen inte att må toppen imorgon heller men de flesta är inte självmordsbenägna konstant. Utan det är en impuls och det handlar om att kunna hantera den impulsen tills den släpper. Därför är allt som kan få dig att orka med ännu en dag bra. För det kan faktiskt hända att du ser på saker i ett väldigt annorlunda ljus imorgon.

 

Slutligen några ord om överdoseringar. Det är en extremt dålig idé att smälla i sig en massa olika tabletter du har liggandes hemma. Många mediciner kan du inte dö av men däremot kan de orsaka skador eller jobbiga biverkningar. Andra som du faktiskt kan dö av om du har otur är fruktansvärt obehagliga och så långt ifrån att somna in fridfullt som man kan komma. Alvedon/Paracetamol som många har hemma kan förstöra levern och njurarna vid en överdos. Man kan då vänta sig upp till så länge som en vecka i fruktansvärda smärtor innan kroppen lägger av. Antidepressiva mediciner kan i sällsynta fall vid överdos resultera i serotonergt syndrom. Det ska enligt uppgifter också vara en vidrig upplevelse med förvirring, illamående, kramper och annat jobbigt. Det fåtal mediciner man faktiskt kan somna in fridfullt av har de flesta inte hemma/på recept och även dom är osäkra kort då en överdos många gånger inte leder till döden. Så låt bli helt enkelt.

 

Du är värd något. Du är betydelsefull. Din existens spelar roll för din omvärld. Även om du inte kan se det själv just nu. Ta hand om dig.

Av inte-ensam - 20 juni 2016 12:15

Idag är det riktigt soligt och fint så jag ska passa på att vara ute och få lite sol. Man får ta tillvara på den här tiden för som vi alla vet dröjer det inte länge innan kylan och mörkret smyger sig på igen. Fast det är helt okej det också! Hösten och vintern har sin charm de med. Det håller förstås inte mina vänner från andra länder med om då de är vana vid ett betydligt varmare klimat men vem kan klandra dem?


Jag har haft några utbrott från min ocd den senaste tiden och det har inte varit helt lätt. För mig började det väldigt tidigt redan när jag var ett barn. Från början var det bara en lek. "Låt-oss-se-om-jag-hinner-springa-och-hämta-ett-kex-och-ta-mig-tillbaka-och-över-tröskeln-till-vardagsrummet-innan-signaturmelodin-på-barnprogrammet-slutar-spelas". De gånger jag hann kändes det bra. De gånger jag inte hann fick jag en obestämbar känsla av att något dåligt skulle hända för att jag inte hann. Sen fortsatte det av och till under min uppväxt. Ett tag så gick jag alltid och stirrade ner på betongplattorna när jag var i stan för att se så att jag gick på varannan platta hela tiden. En annan period var jag fixerad vid att tända och släcka lampor.


Det mest frustrerande för mig är att jag vet hur ologiskt den typen av beteende är samtidigt som det också tar upp så mycket tid. Tänk dig att klockan är ett på natten, du är jättetrött och ska upp tidigt och ändå kommer du inte i säng för att du fastnar vid att göra något om och om och om igen. Eller att du har bråttom och ska med bussen eller tåget men hinner inte därför att du fått någon fix idé. För de som är riktigt illa däran är ocd ett enormt handikapp som påverkar hela ens liv. Nu har jag tur att mina tvångsbeteenden är ganska milda och inte förekommer så ofta numera. Oftast, om jag vet att jag måste prioritera något annat eller om jag är i sällskap med andra så kan jag stoppa mig själv från att agera på eventuella impulser. Jag har också blivit bättre på att bryta av mönstrena när jag är ensam också och det som förr kunde ta en evighet så kan jag oftast sluta efter några minuter nu. Det är jag väldigt tacksam för!


Av inte-ensam - 19 juni 2016 12:45

Jag har nästan inte skrivit något om mediciner här i bloggen men då de ändå är en så pass stor del av många människors vardag tyckte jag att det var på tiden. De flesta med psykiska problem som prövat mediciner har märkt att det kan vara väldigt svårt att hitta rätt och även när man gör det är det inte alltid det fungerar så tillfredsställande. Det finns flera anledningar till att det är svårt att behandla psykisk ohälsa och jag tänkte ta upp dem kortfattat.


Den kanske främsta anledningen är att det fortfarande saknas mycket kunskap om exakt hur vår hjärna fungerar. Vi vet mycket idag och för varje dag görs det stora framsteg men fortfarande är en stor del teoretiska modeller och rena gissningar. Psykisk ohälsa är också något som är väldigt individuellt och kan uppstå av så många olika orsaker. Det är anledningen till att vissa som är deprimerande exempelvis kan svara bra på en medicin medan andra inte alls får bra resultat.


 


En annan anledning beror på något som kallas för homeostasis. Vår kropp strävar alltid efter att uppnå balans, ett slags "default mode" skulle man kunna säga. När vi tar något som påverkar kroppens balans, till exempel en medicin så gör kroppen regleringar för att motverka effekten av medicinen. På kort sikt så är inte det ett problem då den här regleringen tar tid. Problemet är att när det handlar om psykisk ohälsa så blir man sällan frisk på några veckor eller några månader utan ofta handlar det om åratal. Vid det laget har kroppen ställt om sig och anpassat sig efter medicinen vilket dels betyder att den förlorar i verkan men också att man får utsättningssyndrom eller abstinens om man försöker sluta med den.

 

 


Därför är det svårt att bota psykisk ohälsa permanent med mediciner. De är mer effektiva om de används sporadiskt eller för tillfälliga besvär, till exempel att ta en sömntablett eller något lugnande vid väl valda tillfällen eftersom kroppen då inte hinner anpassa sig till dem. Betyder de att de är verkningslösa på sikt eller att man helt ska undvika dem? Absolut inte. Det finns människor som står konstant på vissa mediciner och kan fungera mycket bättre än vad de hade gjort utan dem  De är som sagt också effektiva vid tillfälliga besvär. Men till syvende och sist är det bättre om vi kan bota uppkomsten till den psykiska ohälsan genom att göra förändringar i hur vi lever, vår miljö och genom att ändra på hur vi tänker och ser på saker (vilket terapi kan vara hjälpsamt för). Annars finns risken att man blir helt beroende av mediciner eller i värsta fall mår ännu sämre när man slutat med dem än när man började ta dem.

Av inte-ensam - 18 juni 2016 15:45

Jag har ju rätt stor tilltro till mer naturliga förändringar för att må bättre. Det är ingen slump att psykiska sjukdomar är ett så enormt problem idag - även inom vetenskapen börjar det bli ganska vedertaget att den stressiga och onaturliga livsstil vi har idag bidrar väldigt mycket till ohälsan. Eftersom många med problem antingen inte har någon vidare sexlust eller inte får sex och är sexuellt frustrerade därför att de är ensamma och isolerade tyckte jag därför det var intressant att undersöka vilken koppling som finns mellan sex och vårt välmående.


 

Vilket inte var så lätt skulle det visa sig när man börjar gräva! Det finns en hel del studier men de pekar ofta åt olika håll. Till exempel upptäckte man i en studie att partners som redan hade regelbundet sex inte verkade bli lyckligare av att ha sex oftare. Samtidigt har man i andra studier kunnat göra en rätt stark koppling mellan brist på sex och depression. Studier på djur har visat att sexuell frustration kan leda till såväl hälsomässiga problem samt också till ett kortare liv men det är svårt att veta i vilken grad det är så för oss människor.


Ett annat problem är avvägningen mellan för och nackdelar. Kvinnans safter och mannens sperma verkar båda ha en del bra effekter bl.a på vårt immunsystem och vårt humör men oskyddat sex som leder till en oönskad graviditet eller sjukdomar är förstås inte alls bra.


Om man ska försöka summera det hela så tror jag att sex är bra om man har lust att ha det. Det är trevligt och skönt och förutom det positiva som beröring och orgasm för med sig så för det oss också närmare andra människor. Däremot tror jag inte nödvändigtvis att det spelar så stor roll om man till exempel är asexuell och därför inte har sex eller om man inte har sex så ofta. Många gånger vet våra kroppar bäst själva vad de behöver och vill ha och det är helt enkelt upp till oss att tolka de signalerna.

Presentation


Hej! Det här är min blogg för oss som är ensamma och lever med social fobi, agorafobi, ångest eller andra problem. För en gemensam kamp mot ett bättre liv!

Kontakt: intointro1@gmail.com

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
Juni 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ inte-ensam med Blogkeen
Följ inte-ensam med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se