För ungefär ett par år sedan läste jag på ett forum om någon som brevväxlade med en fånge i USA. Många i den tråden tyckte att det var knäppt - kanske delvis därför att det var en kvinna som startat tråden och för att hon skrev med en man som satt för mord. Själv tyckte jag mest att det var intressant och började fundera på hela idén. Jag kom fram till att om jag nu skulle skriva med någon ville jag inte skriva med en mördare eller någon som satt för grövre våldsbrott - såväl av etiska skäl som av säkerhetsskäl. Däremot kunde jag tänka mig att brevväxla med någon som satt för ett mindre allvarligt brott. Jag var ganska ensam då och de var ju också ensamma på sitt sätt inlåsta så varför inte liksom.

Det finns särskilda sidor där fångar kan lägga in annonser att de söker brevvänner så jag började titta runt på en av dom. Rätt snart hittade jag en kvinna som lät trevlig och som hade en del intressen gemensamt med mig. Så jag skrev helt enkelt ett brev för hand och postade det till fängelset hon satt i som låg i USA. Sen började väntetiden. Eftersom jag är vetgirig och gillar att ta reda på så mycket jag kan om nya saker visste jag redan från andra som brevväxlade att det kunde ta lång tid. Upp till ett par veckor bara för mitt brev att nå henne och förmodligen ytterligare 2-3 veckor innan jag fick hennes svar (om hon skickade ett svar dvs).

Så en dag när jag minst anade det låg det ett orange kuvert innanför min dörr när jag kom hem.   Jag skyndade mig att öppna det och blev lite förvånad. Det var nämligen inte från kvinnan jag skrivit till utan en annan kvinna. Det visade sig att kvinnan jag skrivit till hade blivit så överhopad med svar att hon gett bort en del av sina brev till sina medfångar. Nu undrade den här kvinnan om jag ville brevväxla med henne istället. Först blev jag lite sur för jag tycker det är dålig stil att lämna ut personliga brev till andra. Sen kollade jag upp henne på fängelsets hemsida och såg att hon satt inne för rån. Efter att jag funderat lite bestämde jag mig för att skriva tillbaka men också klargöra att jag inte ville att hon eller någon annan skulle lämna ut mina brev eller min adress till ytterligare fångar.

Efter cirka 3 veckor kom det ett svar från henne. Sen började vi skriva till varandra fram och tillbaka. Det var faktiskt mer likt en vanlig chattkonversation än något annat - vi pratade inte så mycket om hennes fängelsevistelse utan mer om våra intressen, framtidsplaner osv. Jag fick också veta (vilket jag senare verifierade via tidningsartiklar på nätet) att det inte var hon som hade varit drivande vid rånet utan att det var hennes dåvarande pojkvän som var ute efter droger så de rånade ett apotek samt att han även misshandlade butiksbiträdet. Jag tror att vi brevväxlade med varandra i cirka 8-9 månader innan hon slutade svara. Mitt senaste brev hade jag skickat på ett lite annorlunda sätt så jag misstänker att det kan ha fastnat vid brevkontrollen i fängelset och aldrig nått henne men jag vet inte säkert.

För mig var det en intressant och givande upplevelse. Fast då var jag å andra sidan enbart ute efter en brevvän och medveten om vilka varningssignaler man ska vara uppmärksam på. Det finns en del fångar som främst är ute efter pengar. Inte nödvändigtvis större summor - men några hundralappar här och där. För oss på utsidan är det inte mycket pengar och de flesta tar för givet att kunna unna sig något närhelst de känner för det. För de som sitter inne kan ett par hundralappar göra en stor skillnad. Många av dem har inte mycket pengar att röra sig med och är inte vana att kunna unna sig simpla saker som lite godis eller ett bra schampo från fängelseaffären.

Det finns också många kvinnor och män som faller för fängelsekunder. Jag tänker inte moralisera och säga att det är fel men man ska vara väl medveten om vad man ger sig in på. Förutom de uppenbara svårigheter som finns med att träffa dem och ha kontakt under tiden de sitter inne så går också många förhållanden i kras den dagen de släpps ut igen. Man får se det ur deras perspektiv för att kunna förstå varför. Det är lätt att falla för någon som är vänlig och trevlig mot en och kanske en av de få kontakter man har på utsidan under tiden i fängelset. De sitter där de sitter, det händer inte mycket i deras liv och utbudet av potentiella partners är lågt. Den dag de kommer ut igen blir det något helt annat. Nu har de möjligheten igen att leva som alla andra och börja bygga upp ett nytt liv. Plötsligt är kanske inte den personen som tidigare var ett så välkommet avbrott i den dagliga ledan lika viktig eller intressant längre.

Men ja som sagt jag tyckte det var intressant. Jag är inte säker på att det är något jag kommer att göra om men är man intresserad så kan man helt klart pröva på det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här har det varit fullt upp med både det ena och det andra. Midsommarfirande, middagar som ska göras i ordning, bad och sång   Därför har jag postat mindre flitigt på bloggen. Förr i tiden har jag däremot tillbringat många högtider ensamma och även o...

De allra flesta gillar musik och lyssnar regelbundet på sina favoritartister men visste du att utöver nöjet det ger att höra en låt man tycker om så har musiken faktiskt också positiva effekter på vårt välmående? Man har sett i ett flertal studier at...

Det här är inget lätt ämne att skriva om. Jag har förlorat nära bekanta som valt att gå vidare alldeles för tidigt och även om jag aldrig helt kommer att förstå hur de resonerade under sina sista minuter här i livet så förstår jag att deras lidande v...

Idag är det riktigt soligt och fint så jag ska passa på att vara ute och få lite sol. Man får ta tillvara på den här tiden för som vi alla vet dröjer det inte länge innan kylan och mörkret smyger sig på igen. Fast det är helt okej det också! Hösten o...