inte-ensam

Inlägg publicerade under kategorin Personligt

Av inte-ensam - 21 juni 2016 22:15

För ungefär ett par år sedan läste jag på ett forum om någon som brevväxlade med en fånge i USA. Många i den tråden tyckte att det var knäppt - kanske delvis därför att det var en kvinna som startat tråden och för att hon skrev med en man som satt för mord. Själv tyckte jag mest att det var intressant och började fundera på hela idén. Jag kom fram till att om jag nu skulle skriva med någon ville jag inte skriva med en mördare eller någon som satt för grövre våldsbrott - såväl av etiska skäl som av säkerhetsskäl. Däremot kunde jag tänka mig att brevväxla med någon som satt för ett mindre allvarligt brott. Jag var ganska ensam då och de var ju också ensamma på sitt sätt inlåsta så varför inte liksom.


 


Det finns särskilda sidor där fångar kan lägga in annonser att de söker brevvänner så jag började titta runt på en av dom. Rätt snart hittade jag en kvinna som lät trevlig och som hade en del intressen gemensamt med mig. Så jag skrev helt enkelt ett brev för hand och postade det till fängelset hon satt i som låg i USA. Sen började väntetiden. Eftersom jag är vetgirig och gillar att ta reda på så mycket jag kan om nya saker visste jag redan från andra som brevväxlade att det kunde ta lång tid. Upp till ett par veckor bara för mitt brev att nå henne och förmodligen ytterligare 2-3 veckor innan jag fick hennes svar (om hon skickade ett svar dvs).


Så en dag när jag minst anade det låg det ett orange kuvert innanför min dörr när jag kom hem.   Jag skyndade mig att öppna det och blev lite förvånad. Det var nämligen inte från kvinnan jag skrivit till utan en annan kvinna. Det visade sig att kvinnan jag skrivit till hade blivit så överhopad med svar att hon gett bort en del av sina brev till sina medfångar. Nu undrade den här kvinnan om jag ville brevväxla med henne istället. Först blev jag lite sur för jag tycker det är dålig stil att lämna ut personliga brev till andra. Sen kollade jag upp henne på fängelsets hemsida och såg att hon satt inne för rån. Efter att jag funderat lite bestämde jag mig för att skriva tillbaka men också klargöra att jag inte ville att hon eller någon annan skulle lämna ut mina brev eller min adress till ytterligare fångar.


Efter cirka 3 veckor kom det ett svar från henne. Sen började vi skriva till varandra fram och tillbaka. Det var faktiskt mer likt en vanlig chattkonversation än något annat - vi pratade inte så mycket om hennes fängelsevistelse utan mer om våra intressen, framtidsplaner osv. Jag fick också veta (vilket jag senare verifierade via tidningsartiklar på nätet) att det inte var hon som hade varit drivande vid rånet utan att det var hennes dåvarande pojkvän som var ute efter droger så de rånade ett apotek samt att han även misshandlade butiksbiträdet. Jag tror att vi brevväxlade med varandra i cirka 8-9 månader innan hon slutade svara. Mitt senaste brev hade jag skickat på ett lite annorlunda sätt så jag misstänker att det kan ha fastnat vid brevkontrollen i fängelset och aldrig nått henne men jag vet inte säkert.


För mig var det en intressant och givande upplevelse. Fast då var jag å andra sidan enbart ute efter en brevvän och medveten om vilka varningssignaler man ska vara uppmärksam på. Det finns en del fångar som främst är ute efter pengar. Inte nödvändigtvis större summor - men några hundralappar här och där. För oss på utsidan är det inte mycket pengar och de flesta tar för givet att kunna unna sig något närhelst de känner för det. För de som sitter inne kan ett par hundralappar göra en stor skillnad. Många av dem har inte mycket pengar att röra sig med och är inte vana att kunna unna sig simpla saker som lite godis eller ett bra schampo från fängelseaffären.


Det finns också många kvinnor och män som faller för fängelsekunder. Jag tänker inte moralisera och säga att det är fel men man ska vara väl medveten om vad man ger sig in på. Förutom de uppenbara svårigheter som finns med att träffa dem och ha kontakt under tiden de sitter inne så går också många förhållanden i kras den dagen de släpps ut igen. Man får se det ur deras perspektiv för att kunna förstå varför. Det är lätt att falla för någon som är vänlig och trevlig mot en och kanske en av de få kontakter man har på utsidan under tiden i fängelset. De sitter där de sitter, det händer inte mycket i deras liv och utbudet av potentiella partners är lågt. Den dag de kommer ut igen blir det något helt annat. Nu har de möjligheten igen att leva som alla andra och börja bygga upp ett nytt liv. Plötsligt är kanske inte den personen som tidigare var ett så välkommet avbrott i den dagliga ledan lika viktig eller intressant längre.


Men ja som sagt jag tyckte det var intressant. Jag är inte säker på att det är något jag kommer att göra om men är man intresserad så kan man helt klart pröva på det.


Av inte-ensam - 20 juni 2016 12:15

Idag är det riktigt soligt och fint så jag ska passa på att vara ute och få lite sol. Man får ta tillvara på den här tiden för som vi alla vet dröjer det inte länge innan kylan och mörkret smyger sig på igen. Fast det är helt okej det också! Hösten och vintern har sin charm de med. Det håller förstås inte mina vänner från andra länder med om då de är vana vid ett betydligt varmare klimat men vem kan klandra dem?


Jag har haft några utbrott från min ocd den senaste tiden och det har inte varit helt lätt. För mig började det väldigt tidigt redan när jag var ett barn. Från början var det bara en lek. "Låt-oss-se-om-jag-hinner-springa-och-hämta-ett-kex-och-ta-mig-tillbaka-och-över-tröskeln-till-vardagsrummet-innan-signaturmelodin-på-barnprogrammet-slutar-spelas". De gånger jag hann kändes det bra. De gånger jag inte hann fick jag en obestämbar känsla av att något dåligt skulle hända för att jag inte hann. Sen fortsatte det av och till under min uppväxt. Ett tag så gick jag alltid och stirrade ner på betongplattorna när jag var i stan för att se så att jag gick på varannan platta hela tiden. En annan period var jag fixerad vid att tända och släcka lampor.


Det mest frustrerande för mig är att jag vet hur ologiskt den typen av beteende är samtidigt som det också tar upp så mycket tid. Tänk dig att klockan är ett på natten, du är jättetrött och ska upp tidigt och ändå kommer du inte i säng för att du fastnar vid att göra något om och om och om igen. Eller att du har bråttom och ska med bussen eller tåget men hinner inte därför att du fått någon fix idé. För de som är riktigt illa däran är ocd ett enormt handikapp som påverkar hela ens liv. Nu har jag tur att mina tvångsbeteenden är ganska milda och inte förekommer så ofta numera. Oftast, om jag vet att jag måste prioritera något annat eller om jag är i sällskap med andra så kan jag stoppa mig själv från att agera på eventuella impulser. Jag har också blivit bättre på att bryta av mönstrena när jag är ensam också och det som förr kunde ta en evighet så kan jag oftast sluta efter några minuter nu. Det är jag väldigt tacksam för!


Av inte-ensam - 17 juni 2016 20:15

Jag har postat några bitstrips sista dagarna jag gjort som till viss del driver med psykiska sjukdomar. Jag hoppas såklart att ni som läser bloggen förstår syftet, vilket inte alls är att på något sätt förlöjliga eller förminska psykisk ohälsa utan helt enkelt ett försök till att se det roliga i hur irrationellt vi som lider av psykiska sjukdomar ibland kan bete oss. 


För det är humoristiskt ibland. Jag har t ex skrattat åt mig själv, även inför andra människor när jag led av tvångsbeteenden. Jag förstår hur bisarrt och knasigt det måste framstå för en person som inte har tvångstankar och därför kan jag skämta om det. För mig är det dels ett sätt att undvika att fastna i ett negativt tänk där allting blir tungt och tråkigt. Men det är också ett sätt att behålla kontakten med verkligheten. Jag känner mig inte oroad på allvar över min psykiska hälsa så länge jag kan inse att delar av mitt beteende är udda och avvikande. Vet man var problemen finns kan man också jobba med dem. Det hade varit betydligt värre om jag inte kunnat förstå vad som var avvikande eller saknat förmågan att se det humoristiska i det.


Så är det med det. Jag kände bara att jag ville posta det här för att förtydliga meningen med mina bitstrips då jag vet att saker ibland kan bli feltolkade över nätet. Förhoppningsvis kan ni också få er ett gott skratt åt dem. 


Önskar alla en trevlig fredagskväll!


Av inte-ensam - 15 juni 2016 10:45

Nu är det inte så värst länge kvar till midsommar så det börjar bli dags att göra planer. Jag kommer att fira med familjen i sedvanlig ordning och i år ska vi träffas hemma hos mig för att äta och umgås. Något jag kan tycka är lite trist med min familj är att de överlag är ganska oengagerade och inaktiva. När man inte träffas så ofta allihopa tycker jag det är trevligt om man kan planera innan och hitta på saker att göra tillsammans men det är ofta på den nivån att folk bara vill sitta i soffan och titta på tv under högtiderna. Ibland får jag känslan av att jag är mer pratsam och social fast jag har social fobi. Haha hur skruvat är inte det?   


Jag ska iallafall ner till hembygsgården en sväng när de har firande där så vill ingen annan haka på går jag dit själv.

Det är så många somrar som jag spenderat till största delen inomhus hemma och i princip slösat bort att jag känner att jag vill ut i sommar. Bada, ut och tälta, grilla, träffa folk, träffa nån mysig tjej, resa, ligga på stranden. Man har så gott om tid resten av året att hålla sig inomhus ändå. 


Jag låter bli att fråga vad ni ska göra på midsommar. För jag vet att det inte är någon rolig fråga att få om det råkar vara så att man är ensam och inte har något att göra. Men vill man berätta ändå är det förstås bara att lämna en kommentar.

Av inte-ensam - 14 juni 2016 19:45

För någon dag sedan så postade jag ett inlägg om hypnos. Jag tycker att jag den sista tiden fått väldigt goda resultat av att använda självhypnos (bland annat har jag fått lättare att somna om kvällarna och blivit lugnare) så jag tänkte berätta hur jag gör i det här inlägget.


Just för mig så fungerar min metod mycket bättre än de flesta guider och instruktionsklipp på nätet jag plöjt igenom då de varit både tidskrävande och ineffektiva för mig. Men därmed inte sagt att det fungerar bäst för andra. Värt att notera är också att jag ägnat mig åt meditation i åratal redan och även länge experimenterat med självhypnos så jag är väldigt van vid att snabbt tömma hjärnan på tankar och att varva ner.


Så, en kort genomgång:


  • Stäng av eventuella distraktioner (tv, dator osv). Sätt dig ner eller ligg ner om du hellre föredrar det. Blunda.
  • Ta några ögonblick där du bara andas lugnt och låter musklerna slappna av. 
  • Nu fokuserar du uteslutande på den känsla du vill förändra. Har du till exempel ångest, känn ångesten. Låt den komma istället för att försöka stänga den ute. Om du vill somna men inte känner dig trött - känn då energin och piggheten istället. Osv.
  • När dina tankar bara cirklar kring känslan och den fyller din kropp och ditt sinne är du redo för nästa steg.
  • Låt den smälta bort. Bara sippra ut ur dig helt enkelt. Använd affirmationer som du kan säga tyst till dig själv. Jag brukar använda affirmationer i stil med "jag är lugn", "jag är trött", "det finns inget skäl till att jag ska ha ångest just nu", "jag har inte ångest". Lyssna på dig själv, lita på dig själv och låt din kropp slappna av ännu mer.
  • När du känner att du nått det resultat du vill och att du förändrat känslan du upplevde, gå vidare till nästa känsla du vill bearbeta. Om du är klar, ta några ögonblick igen där du bara slappnar av och inte tänker på någonting innan du reser dig upp.

 

Jag vet att min metod är ganska bakvänd mot de konventionella, bland annat då jag i princip hoppar över avslappningen innan självhypnosen samt inte är rädd för att använda affirmationer som berör det negativa man vill förändra. Men för mig har det gett mycket bättre resultat så jag ville dela det iallafall. Glöm inte att grunden för självhypnos är tron på att du kan förändra ditt sinnestillstånd. Om du inte tror att det är möjligt eller inte tar till dig av dina affirmationer du ger dig själv kommer ingenting att hända.

Av inte-ensam - 13 juni 2016 22:00

 


Jag som så många andra svenskar bänkade mig framför tv'n vid 6-tiden idag och såg matchen. Vad kan jag säga? Inte världens bästa start och ingen toppeninsats direkt av svenska laget men jag tycker ändå att de gjorde en ordentlig uppryckning under andra halvlek och 1-1 får anses vara relativt rättvist. Det lär bli tufft att gå vidare från den här gruppen men helt omöjligt tror jag inte att det är (optimist ända ner i fotknölarna  ). 


Kom att tänka på en sak tidigare. Jag var nere på stan idag och när jag väntade vid hållplatsen på bussen hem var det en kvinna i 60-års åldern som började prata med mig. Väldigt trevlig kvinna och vi pratade om väder och annat i kanske en kvart innan bussen kom. Efteråt så slog det mig att det där är en sån grej som helt skulle ha fått mig att frysa upp för ett par år sen. Jag skulle inte sagt många ord och antagligen känt mig jätteobekväm för att prata med främlingar var bland det värsta jag visste då.


Idag kan jag göra sånt ibland och tycka att det är kul. Sen är det en annan femma att jag fortfarande har dagar då jag blir jättenervös av att ha med folk att göra. Dagar som är skit, dagar när jag känner mig som en utomjording som hamnat på fel planet och så malplacerad att jag tror att folk när som helst ska börja ifrågasätta mig. Vad jag vill ha sagt är att det är otroligt roligt när man kan se att det går att göra framsteg.


Sköt om er gott folk!

Av inte-ensam - 10 juni 2016 11:30

Det kan man fråga sig idag  Åtminstone här i trakterna där jag bor är det bara regn och rusk. Tråkigt för de som har skolavslutningar idag men än är det ju många dagar kvar av sommaren så det kommer säkert många fina soliga dagar också.


Idag, närmare bestämt om en liten stund ska jag åka och köpa något jag länge tänkt införskaffa. Nämligen ett VR headset till mobilen.


 


De verkar så smidiga att kolla serier/film på då man tydligen med lite pill kan få det att fungera så man kan ligga i sängen med glasögonen på och titta. Det är väl egentligen främst därför jag vill ha ett par även om det förstås kan vara kul att prova någon 3D app och typ sväva fram över jorden, åka virtuell berg och dalbana och allt man nu kan göra. Passar också perfekt för mig som tittar mycket på avslappningsklipp, självhypnos och ASMR då jag kan tänka mig att man bättre kan leva sig in i det med dem på. Ska bli intressant! Får lämna någon slags rapport om hur det funkar när jag hunnit prova.


Annars har jag inte sådär överdrivet mycket planerat inför helgen. Ska få upp utemöblerna på min balkong och en tur ut i skogen tänkte jag mig också, i övrigt blir det mest att ta det lugnt.


Man blir mörkrädd och deprimerad av att läsa nyheter på sidor som Aftonbladet och Expressen. De rapporterar ju i princip aldrig om annat än tragedier och dylikt som har stort chockvärde. Så titta gärna in på nyhetssidan jag har länkad under min länkavdelning om du behöver något mer upplyftande - de gör tvärtom och postar endast bra och roliga nyheter. Vem kan t ex inte bli charmad av ugglan GiGi som tycker om att krama sin vårdare? http://goodnewsnetwork.org/owl-cant-stop-hugging-the-man-who-rescued-her-after-bad-accident/


Eller hästen som vaggar det lilla barnet varje gång det gråter? http://goodnewsnetwork.org/every-time-baby-cries-horse-reaches-down-to-rock-the-cradle/


Trevlig helg!

Av inte-ensam - 8 juni 2016 19:45

Allt som händer, oavsett om det är bra eller dåligt, har en orsak. För mig så började helvetet på en skolgård någonstans runt 7:e klass. Ett gäng killar och tjejer som hade bestämt sig för att frysa ut mig för att de tyckte jag var annorlunda. Varje gång de såg mig skrek de något taskigt eller bara skrattade åt mig. Särskilt en av tjejerna var riktigt utstuderat elak. Ibland låtsades hon vara snäll, ja till och med som om hon vore intresserad av mig. Sen skrattade hon åt blotta tanken. "Som om nån som jag någonsin skulle ha en chans med nån som hon".


Idag, så långt efteråt kan jag rycka på axlarna och tänka att de var barnsliga idioter. Tyvärr satt det väldigt djupa spår i mig då och vad som från början var en mindre grej växte till något mycket större. Varje gång jag umgicks med andra människor var jag rädd för att inte bli accepterad, att jag inte dög, att någon plötsligt skulle börja hånskratta åt mig. Jag började dra mig undan för det var bara i mitt eget sällskap jag kunde känna mig bekväm och accepterad. Sen hände andra grejer. Saker som är alldeles för invecklade och tråkiga för att gå in på här. Så småningom fick jag veta att det fanns namn för mina tillstånd. Jag hade generaliserad ångest. Posttraumatiskt stressyndrom. Social fobi. 


Det blev åratal med ensamhet och äta olika mediciner, gå och prata med psykologer, på något sätt försöka reda ut alltihop och ändå mådde jag inte bättre utan bara sämre. För varje dag som gick fick jag bara sämre och sämre kontakt med min omvärld. 


Min vändpunkt kom för ungefär 1,5 år sedan. Då förstod jag att om jag skulle kunna bli frisk och må bra igen måste jag sätta min tilltro till mig själv. Hitta egna vägar för att komma framåt och ett syfte att sträva för. Jag började läsa mer om alternativa sätt till att må bättre och insåg att det finns väldigt mycket man själv kan prova på och göra. Men kanske viktigast av allt så insåg jag att vi människor behöver varandra. Självförtroende, kärlek, mod och välmående kan inte bara komma inifrån utan måste också komma från vår omgivning. Ett vänligt ord, en omtanke, en beröring, vetskapen att man inte är ensam. Jag började prata med andra som också levde med samma sjukdomar. Vi började hjälpa varandra och ge stöd och support.


Jag är fortfarande inte helt frisk idag men jag mår mycket bättre än vad jag gjorde tidigare och det kan jag tacka mig själv och andra underbara människor för. Med den här bloggen vill jag hjälpa andra som sitter fast där jag suttit att må bättre. Få er att inse att ni är värda sjukt mycket och att era liv kan bli bättre. Att kunna hjälpa andra får mig i min tur att må bra.


Var började det för dig? Vad hände? Vad ledde det till för dig?

Berätta gärna i en kommentar för jag vill höra just din historia.

Presentation


Hej! Det här är min blogg för oss som är ensamma och lever med social fobi, agorafobi, ångest eller andra problem. För en gemensam kamp mot ett bättre liv!

Kontakt: intointro1@gmail.com

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8 9 10
11
12
13 14 15 16 17 18 19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
Juni 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards