Jag tänkte fortsätta med att skriva om och utvärdera naturläkemedel och örter. Idag så står valeriana på tur, ett av de mest använda naturläkemedlen som du hittar bl.a på vanliga apotek samt till och med i en del ICA butiker.

Valeriana, eller vänderot som den också heter har använts väldigt länge mot sömnproblem och även som lugnande. Man tror att den fungerar genom att binda till GABA-receptorer i hjärnan, vilka är de receptorer som till stor del är ansvariga för att reglera när vi blir sömniga eller känner oss lugna och avslappnade.

Jag provade valeriana under en veckas tid för ganska länge sedan då jag var intresserad av vilken effekt den hade på mig. Om jag inte helt missminner mig var det produkten Valerina Natt jag köpte och jag tror att jag åt maxdosen dvs 5 tabletter. Den första dagen när jag tog den tyckte jag att jag märkte en viss effekt - mer lugn och jag somnade snabbare på kvällen. Även de kommande dagarna fick jag någon mindre effekt men när veckan var slut tyckte jag inte att det kändes värt att köpa mer då den verkade ha en relativt liten effekt på mig.

Det betyder ju dock inte att den inte kan fungera för andra så jag ville skriva ett inlägg om den ändå. Om du vill prova valeriana finns det som sagt att köpa i en mängd butiker, både fysiska och på nätet. Tar man valeriana bör man undvika att blanda det med större mängder alkohol, mediciner som tillhör klassen bensodiazepiner (stesolid, xanor mm), mediciner som liknar bensodiazepiner (imovane, stilnoct mm) samt övriga lugnande då de kan förstärka effekterna av varandra.

Allt som händer, oavsett om det är bra eller dåligt, har en orsak. För mig så började helvetet på en skolgård någonstans runt 7:e klass. Ett gäng killar och tjejer som hade bestämt sig för att frysa ut mig för att de tyckte jag var annorlunda. Varje gång de såg mig skrek de något taskigt eller bara skrattade åt mig. Särskilt en av tjejerna var riktigt utstuderat elak. Ibland låtsades hon vara snäll, ja till och med som om hon vore intresserad av mig. Sen skrattade hon åt blotta tanken. "Som om nån som jag någonsin skulle ha en chans med nån som hon".

Idag, så långt efteråt kan jag rycka på axlarna och tänka att de var barnsliga idioter. Tyvärr satt det väldigt djupa spår i mig då och vad som från början var en mindre grej växte till något mycket större. Varje gång jag umgicks med andra människor var jag rädd för att inte bli accepterad, att jag inte dög, att någon plötsligt skulle börja hånskratta åt mig. Jag började dra mig undan för det var bara i mitt eget sällskap jag kunde känna mig bekväm och accepterad. Sen hände andra grejer. Saker som är alldeles för invecklade och tråkiga för att gå in på här. Så småningom fick jag veta att det fanns namn för mina tillstånd. Jag hade generaliserad ångest. Posttraumatiskt stressyndrom. Social fobi. 

Det blev åratal med ensamhet och äta olika mediciner, gå och prata med psykologer, på något sätt försöka reda ut alltihop och ändå mådde jag inte bättre utan bara sämre. För varje dag som gick fick jag bara sämre och sämre kontakt med min omvärld. 

Min vändpunkt kom för ungefär 1,5 år sedan. Då förstod jag att om jag skulle kunna bli frisk och må bra igen måste jag sätta min tilltro till mig själv. Hitta egna vägar för att komma framåt och ett syfte att sträva för. Jag började läsa mer om alternativa sätt till att må bättre och insåg att det finns väldigt mycket man själv kan prova på och göra. Men kanske viktigast av allt så insåg jag att vi människor behöver varandra. Självförtroende, kärlek, mod och välmående kan inte bara komma inifrån utan måste också komma från vår omgivning. Ett vänligt ord, en omtanke, en beröring, vetskapen att man inte är ensam. Jag började prata med andra som också levde med samma sjukdomar. Vi började hjälpa varandra och ge stöd och support.

Jag är fortfarande inte helt frisk idag men jag mår mycket bättre än vad jag gjorde tidigare och det kan jag tacka mig själv och andra underbara människor för. Med den här bloggen vill jag hjälpa andra som sitter fast där jag suttit att må bättre. Få er att inse att ni är värda sjukt mycket och att era liv kan bli bättre. Att kunna hjälpa andra får mig i min tur att må bra.

Var började det för dig? Vad hände? Vad ledde det till för dig?

Berätta gärna i en kommentar för jag vill höra just din historia.