Allt som händer, oavsett om det är bra eller dåligt, har en orsak. För mig så började helvetet på en skolgård någonstans runt 7:e klass. Ett gäng killar och tjejer som hade bestämt sig för att frysa ut mig för att de tyckte jag var annorlunda. Varje gång de såg mig skrek de något taskigt eller bara skrattade åt mig. Särskilt en av tjejerna var riktigt utstuderat elak. Ibland låtsades hon vara snäll, ja till och med som om hon vore intresserad av mig. Sen skrattade hon åt blotta tanken. "Som om nån som jag någonsin skulle ha en chans med nån som hon".

Idag, så långt efteråt kan jag rycka på axlarna och tänka att de var barnsliga idioter. Tyvärr satt det väldigt djupa spår i mig då och vad som från början var en mindre grej växte till något mycket större. Varje gång jag umgicks med andra människor var jag rädd för att inte bli accepterad, att jag inte dög, att någon plötsligt skulle börja hånskratta åt mig. Jag började dra mig undan för det var bara i mitt eget sällskap jag kunde känna mig bekväm och accepterad. Sen hände andra grejer. Saker som är alldeles för invecklade och tråkiga för att gå in på här. Så småningom fick jag veta att det fanns namn för mina tillstånd. Jag hade generaliserad ångest. Posttraumatiskt stressyndrom. Social fobi. 

Det blev åratal med ensamhet och äta olika mediciner, gå och prata med psykologer, på något sätt försöka reda ut alltihop och ändå mådde jag inte bättre utan bara sämre. För varje dag som gick fick jag bara sämre och sämre kontakt med min omvärld. 

Min vändpunkt kom för ungefär 1,5 år sedan. Då förstod jag att om jag skulle kunna bli frisk och må bra igen måste jag sätta min tilltro till mig själv. Hitta egna vägar för att komma framåt och ett syfte att sträva för. Jag började läsa mer om alternativa sätt till att må bättre och insåg att det finns väldigt mycket man själv kan prova på och göra. Men kanske viktigast av allt så insåg jag att vi människor behöver varandra. Självförtroende, kärlek, mod och välmående kan inte bara komma inifrån utan måste också komma från vår omgivning. Ett vänligt ord, en omtanke, en beröring, vetskapen att man inte är ensam. Jag började prata med andra som också levde med samma sjukdomar. Vi började hjälpa varandra och ge stöd och support.

Jag är fortfarande inte helt frisk idag men jag mår mycket bättre än vad jag gjorde tidigare och det kan jag tacka mig själv och andra underbara människor för. Med den här bloggen vill jag hjälpa andra som sitter fast där jag suttit att må bättre. Få er att inse att ni är värda sjukt mycket och att era liv kan bli bättre. Att kunna hjälpa andra får mig i min tur att må bra.

Var började det för dig? Vad hände? Vad ledde det till för dig?

Berätta gärna i en kommentar för jag vill höra just din historia.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här har det varit fullt upp med både det ena och det andra. Midsommarfirande, middagar som ska göras i ordning, bad och sång   Därför har jag postat mindre flitigt på bloggen. Förr i tiden har jag däremot tillbringat många högtider ensamma och även o...

De allra flesta gillar musik och lyssnar regelbundet på sina favoritartister men visste du att utöver nöjet det ger att höra en låt man tycker om så har musiken faktiskt också positiva effekter på vårt välmående? Man har sett i ett flertal studier at...

För ungefär ett par år sedan läste jag på ett forum om någon som brevväxlade med en fånge i USA. Många i den tråden tyckte att det var knäppt - kanske delvis därför att det var en kvinna som startat tråden och för att hon skrev med en man som satt fö...

Det här är inget lätt ämne att skriva om. Jag har förlorat nära bekanta som valt att gå vidare alldeles för tidigt och även om jag aldrig helt kommer att förstå hur de resonerade under sina sista minuter här i livet så förstår jag att deras lidande v...

Idag är det riktigt soligt och fint så jag ska passa på att vara ute och få lite sol. Man får ta tillvara på den här tiden för som vi alla vet dröjer det inte länge innan kylan och mörkret smyger sig på igen. Fast det är helt okej det också! Hösten o...