Jag kikar runt på en del bloggar och igår så hittade jag en blogg som det faktiskt gjorde ont i hjärtat av att läsa. En tjej på bara tretton år som gått igenom väldigt jobbiga saker här i livet. Saker som ingen borde behöva vara med om. Stämplad med diagnoser från barnsben, dåligt behandlad av vården, misshandlad och kränkt av sin styvpappa, mobbad i skolan och förlorat människor nära sig som valt att ta livet av sig. Som ett resultat av detta har hon hamnat snett här i livet, tappat viljan att leva och har självmordsförsök efter självmordsförsök bakom sig. En tickande bomb som slussas runt mellan BUP, sjukhus och polis i ett kaos av ilska, blod och sorg utan att kunna få den hjälp och det stöd hon behöver.

Det vore tillräckligt för att vilken empatisk människa som helst skulle känna för henne. Men det var inte det som gjorde ondast att läsa. Utan det var vad människor skrev till henne på sociala medier och chattappar. Här kommer några exempel på meddelanden hon fått:

Jag vet att näthat tyvärr är vanligt i dagens samhälle men det där är helt sinnessjukt. Här är en trettonårig tjej som redan mår skit, är urspårad och kanske på väg mot en alldeles för tidig död och det där är vad en del människor väljer att säga till henne? Det är inte konstigt att så många mår dåligt idag. Istället för att hjälpa varandra eller i sämre fall, inte göra något alls så har vi idioter som parasiterar på de som mår dåligt, som använder dem som slagpåsar för att spy ut sin egna ilska, sorg och osäkerhet. 

Större delen av tiden är jag en ganska snäll människa men när jag läser sånt där blir jag riktigt jävla förbannad. Jag känner inte Johanna och inte heller vet jag vad hon har för relation till de här personerna. Det är också oväsentligt för ingen förtjänar att bli behandlad på det sättet. Det finns absolut ingen ursäkt för att säga sådana saker, inte ens om man är ung och dum och inte förstår vilka konsekvenser det får. Jag skulle vilja ge Johanna en kram samt knäcka näsbenet på de som ligger bakom citaten ovan. Istället skriver jag ett inlägg om det här i hopp om att dra ett litet strå till stacken och hjälpa till, öka medvetenheten kring de brister som finns i våra sociala skyddsnät och att många idag blir utsatta för näthat. Så andra ska slippa vara med om det Johanna har fått uppleva.

Jag har frågat Johanna om lov att posta den här historien och även fått tillåtelse att länka till hennes blogg. Titta gärna in där: http://mittlivsomdeprimerad.bloggplatsen.se

Du som läser får gärna lämna en liten kommentar på hennes blogg som motvikt till den här skiten. För hon behöver allt stöd hon kan få. Jag hoppas verkligen att hennes liv ska kunna få en vändning till det bättre.

Något som läkare sällan lägger någon större vikt vid är att kontrollera om du som patient har några vitamin eller mineralbrister. Det handlar förstås om att spara på resurser och att bara kolla sådant man har tydliga indikationer på att det kan föreligga en brist av. Samtidigt känns det för mig väldigt galet att man inom vården knappt pratar om kost eller vitaminer, mineraler och aminosyror när det numera är så klarlagt att det har en väldigt stor inverkan på oss både fysiskt och psykiskt. 

Det är viktigt att få i sig tillräckligt av alla vitaminer och mineraler. Därför är det alltid smart att ta ett bra multi-tillskott och själv äter jag Mivitotal men det finns även många andra tillskott som gör jobbet. Just folsyra och B12 hör dock till de som är lite extra viktiga för oss som kämpar mot psykisk ohälsa. Det finns en rätt tydlig koppling i studier mellan brist på dessa och bl.a OCD, ångest och depression. Har man ett underskott kan alltså de problem man redan har förvärras och det känns ju rätt onödigt  

Hur vet man då att man har en brist på dessa? Det kan du inte veta säkert utan att testa dig. De som främst ligger i riskzonen är veganer, gravida kvinnor och äldre människor. Men både folsyra och B12 är ganska svåra att få i sig för mycket av så att säga så det skadar knappast att köpa dem som extra tillskott och ta dem. Det jag framförallt har märkt av som är positivt sen jag började äta dem i högre doser är att jag fått mer energi och att mina tvångstankar i princip har försvunnit. Det var tidigare något jag hade en del problem med, att jag kunde få en fix idé eller känna mig tvungen att göra något på ett visst sätt och blev det inte rätt fick jag göra om det igen. Nu när jag blivit van att slippa det är det faktiskt väldigt skönt.

Så se över så du får i dig tillräckligt med vitaminer och mineraler och misstänker du att du har någon brist kan du alltid försöka pusha för att din läkare ska ta prover och kolla upp det!