Jag kikar runt på en del bloggar och igår så hittade jag en blogg som det faktiskt gjorde ont i hjärtat av att läsa. En tjej på bara tretton år som gått igenom väldigt jobbiga saker här i livet. Saker som ingen borde behöva vara med om. Stämplad med diagnoser från barnsben, dåligt behandlad av vården, misshandlad och kränkt av sin styvpappa, mobbad i skolan och förlorat människor nära sig som valt att ta livet av sig. Som ett resultat av detta har hon hamnat snett här i livet, tappat viljan att leva och har självmordsförsök efter självmordsförsök bakom sig. En tickande bomb som slussas runt mellan BUP, sjukhus och polis i ett kaos av ilska, blod och sorg utan att kunna få den hjälp och det stöd hon behöver.

Det vore tillräckligt för att vilken empatisk människa som helst skulle känna för henne. Men det var inte det som gjorde ondast att läsa. Utan det var vad människor skrev till henne på sociala medier och chattappar. Här kommer några exempel på meddelanden hon fått:

Jag vet att näthat tyvärr är vanligt i dagens samhälle men det där är helt sinnessjukt. Här är en trettonårig tjej som redan mår skit, är urspårad och kanske på väg mot en alldeles för tidig död och det där är vad en del människor väljer att säga till henne? Det är inte konstigt att så många mår dåligt idag. Istället för att hjälpa varandra eller i sämre fall, inte göra något alls så har vi idioter som parasiterar på de som mår dåligt, som använder dem som slagpåsar för att spy ut sin egna ilska, sorg och osäkerhet. 

Större delen av tiden är jag en ganska snäll människa men när jag läser sånt där blir jag riktigt jävla förbannad. Jag känner inte Johanna och inte heller vet jag vad hon har för relation till de här personerna. Det är också oväsentligt för ingen förtjänar att bli behandlad på det sättet. Det finns absolut ingen ursäkt för att säga sådana saker, inte ens om man är ung och dum och inte förstår vilka konsekvenser det får. Jag skulle vilja ge Johanna en kram samt knäcka näsbenet på de som ligger bakom citaten ovan. Istället skriver jag ett inlägg om det här i hopp om att dra ett litet strå till stacken och hjälpa till, öka medvetenheten kring de brister som finns i våra sociala skyddsnät och att många idag blir utsatta för näthat. Så andra ska slippa vara med om det Johanna har fått uppleva.

Jag har frågat Johanna om lov att posta den här historien och även fått tillåtelse att länka till hennes blogg. Titta gärna in där: http://mittlivsomdeprimerad.bloggplatsen.se

Du som läser får gärna lämna en liten kommentar på hennes blogg som motvikt till den här skiten. För hon behöver allt stöd hon kan få. Jag hoppas verkligen att hennes liv ska kunna få en vändning till det bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här har det varit fullt upp med både det ena och det andra. Midsommarfirande, middagar som ska göras i ordning, bad och sång   Därför har jag postat mindre flitigt på bloggen. Förr i tiden har jag däremot tillbringat många högtider ensamma och även o...

De allra flesta gillar musik och lyssnar regelbundet på sina favoritartister men visste du att utöver nöjet det ger att höra en låt man tycker om så har musiken faktiskt också positiva effekter på vårt välmående? Man har sett i ett flertal studier at...

För ungefär ett par år sedan läste jag på ett forum om någon som brevväxlade med en fånge i USA. Många i den tråden tyckte att det var knäppt - kanske delvis därför att det var en kvinna som startat tråden och för att hon skrev med en man som satt fö...

Det här är inget lätt ämne att skriva om. Jag har förlorat nära bekanta som valt att gå vidare alldeles för tidigt och även om jag aldrig helt kommer att förstå hur de resonerade under sina sista minuter här i livet så förstår jag att deras lidande v...

Idag är det riktigt soligt och fint så jag ska passa på att vara ute och få lite sol. Man får ta tillvara på den här tiden för som vi alla vet dröjer det inte länge innan kylan och mörkret smyger sig på igen. Fast det är helt okej det också! Hösten o...